Söderhavet i Kumla

Till vandringsleder / Till Natur och fåglar / Till Stig Lövborgs hemsida / Länsbussarnas tidtabell till Kumla

Faktaruta

För att komma till ledens startpunkt kan du åka genom Hällabrottet och följa skyltarna "Bredsätter 3/Norrtorp 3" respektive "Norrtorp 2". 700 meter efter det sistnämnda vägskälet kommer du fram till Nordsjön på vänster sida och. Söderhavet på höger sida. Parkera din bil eller cykel vid sidan av vägen och ta en promenad motsols runt Söderhavet varvid du följer de orange pilarna.

 

Följ den markerade leden söderut 200 meter genom ängsbjörkskog (1).

Till höger på en höjd cirka 20 meter från leden, på andra sidan ett stängsel, ser du en mängd stenblock, som är ihopsamlade från åkrar. En del av dessa block kan ha legat där Söderhavet idag utbreder sig. Vid stenhögen (2) ligger restera av en så kallad kalkfyr. Du får veta mer om kalkframställningen i en kommande vandringsledsguide om kalkugnarna i Hällabrottet. Vid fyren ser du delar av en mur av kalksten. Detta är troligen lastbryggan till fyren, som drevs av Brydolf Österberg. Hundra meter väster om kalkfyren ser du ett flyttblock (3) som förts hit av isen. Med sina 8 meter är det ett av de största flyttblocken i hela kommunen.

På vänster sida en stensamling (4) med pelturakalksten, ordovisisk kalksten, granit, gnejs och sandsten. Stensamlingen är troligen ett s k odlingsröse, där man samlat ihop stenar från de närliggande åkrarna. Du ser vidare små åsar bestående av de jord- och bergartsmassor som man skrapade bort från "Söderhavs-brottet" för att komma åt alunskiffer. Växtlivet domineras av björkar och enstaka barrträd.

Till toppen

Du fortsätter att gå på kanten (5) till dagbrottet/Söderhavet. Till skillnad från många andra platser i Kvarntorp består inte denna kant av återfylld mark utan har den ursprungliga sammansättningen.

Innan det är dags att runda södra viken passerar du ängsbjörkskog (6) och en sittplats med stenskiva (7). Här ligger ett stenblock av "klingdiabas" - det klingar när du knackar på det. Klingdiabasen (kallas även kuldiabas) är 900 miljoner år gammal och hitförd av isen. Bredvid klingdiabasen ligger en skiva ortocerkalksten, som är 480 miljoner år gammal. Här torde Söderhavet vara som djupast eftersom skifferskikten lutar mot söder. Med ökande djup och allt mer material ovanför den eftertraktade alunskiffer ökade utvinningskostnaden kraftigt varför brytningen avstannade här. Skifferoljebolaget sökte brytvärda alunskifferområden där det ovanliggande morän och kalkskiktet uppgick till högst 3 meter.

På botten i sjön ligger säkert hundratals orstenar som låg i alunskiffern och som ratades vid brytningen. En orsten kan du se i vattenkanten 20 meter norr om sittplatsen.

På avstånd ser du Kvarntorps industriområde med den höga byggnaden som är Atomenergis skiffersilo. Byggnaden ägs idag av Yxhult. På avstånd Kvarntorpshögen och Högtorps gård, idag Kumla Golfklubbs klubbstuga.

Till toppen

Den vall och de kullar, som ligger utefter denna del av leden består av moränmassor och kalksten som togs bort när brottet påbörjades. En av världens största släpskopor, Marion, tog 8 kbm massor i skopan - material som drogs in mot brottkanten och tömdes på denna. Marion skilde inte på morän och kalk utan allt följde med i släpskopan inom en radie av cirka 60 meter från maskinen.

Du passerar en slags tippningsramp (8) och ser söderut åkermark. Du kommer till ursprunglig och oförändrad mossmark (9) - en del av Mossby mossen. Vid Söderhavets södra spets passerar du Kvarntorpstuben (10). Du ser här också Frommestabäcken i ursprungligt skick.

Ett parti yppig vegetation (11) med brännässlor och hallon indikerar att jordtäcket består av kväverikt material. Här hittar du också sittplatser med bord på ett moränparti.

Åt höger ser du ett parti (12) av det gamla jordbrukslandskapet med dungar, slåttervallar och ekar. Så såg det ut överallt i Kvarntorp innan Skifferoljebolaget kom igång.

Gå över lilla bron vid Kvamtorpstuben - en kvarvarande men numera oanvänd del av tuben (13). Du ser på höger sida några hållare (fundament) till Kvarntorpstuben.

Till toppen

När du kommer fram till den långsmala viken i sjöns nordöstra del kan ser du kanske bubblor i vattnet. Bubblorna uppstår då organiskt material bryts ned. På ytan brunalger som växer på organiskt material (14).

När du nu följer viken mot norr går du huvudsakligen på bädden för Kvarntorpstuben och dess serviceväg. Kvarntorpstuben var, när den byggdes av Skånska Cementgjuteriet, Skandinaviens största vattenledning, som genom ett 12 km långt rör av trä med en inre diameter på cirka 60 cm förde kyl- och processvatten från sjön Tisaren till Skifferoljebolagets anläggning i Kvarntorp. Senare övertogs vattenröret av Kumla kommun för transport av vatten från Tisaren till vattenverket i Blacksta. Numera är den gamla trätuben ersatt av mer beständigt material. Vegetationen består här främst av björk och björksly samt al och asp.

Runda viken och följ denna söderut. Du ser brännässlor, som växer på kväverikt underlag, samt Pyrola och unga ekplantor. Här ligger stora mängder stubb, dvs det finkorniga och därmed oanvändbara material man fick vid krossning av alunskiffer (15).

Sänkan (16) före den yttersta delen av udden liknar sumpskog - det är sankmark med al, sälg och björk. Här finns våtmarksväxter som skogssäv och veketåg. På yttersta delen av udden ser du naturens växtkraft. Detta lummiga parti har växt igen på endast drygt 30 år.

Till toppen

Följ udden norrut längs vattnet och du kommer till en rastplats med grillplats (17). Udden består dels av ett orört markparti men också av återfyllt material. Det gula du ser i en del skifferstycken är uran.

"Bänkudde" (18). Nästa sittplats (19) är också på en liten udde. Vegetationen domineras här av vårtbjörk, gråal, sälg och asp. Björk är det trädslag som bäst står emot luftföroreningar. När utsläppen från Skifferoljebolaget och fältugnarna var som störst släppte man ut cirka 300 ton svavel per dygn varvid all växtlighet dog. Glädjande nog börjar även en och annan planta av lönn, ek, bok och tall att nu dyka upp. Vägglav, som gynnas av damm och kväve, är vanlig på aspar utefter vägar. På en del äldre träd ser du blåslav - Sveriges vanligast förekommande växt. Mossor och lavar är de växter som etablerar sig tidigast på mark som inte har någon växtlighet - t ex i Kvarntorp efter oljeperioden. Samma fenomen kan du se på de nybildade vulkanöarna utanför Island och på tundralandskap.

På udden (20), före kanalen mellan Nordsjön och Söderhavet, hittar du Pelturakalksten, som bildades under vatten för cirka 450 miljoner år sedan och som tillväxte med I cm per 100 000 år. Pelturakalkstenen kallas också "stinksten" och är en storkristallin kalk. Om du slår på kalkstenen kan du lätt känna svavellukten. Här finns bänkar och ett bestånd vårtbjörkar. Passera kanalen, genom vilken vatten från Söderhavet rinner ut i Nordsjön. Därefter rinner vattnet via Kvarntorpshögens fångdammar och Täljeån genom Kvismare kanal, Hjälmaren och slutligen ut i Östersjön.

På udden (21) bortom kanalen finns en bänk och ett bestånd gråalar. Som på flera ställen ligger här ett stort parti stubb och kalksten. Något längre bort ser du en båtramp. Du passerar ytterligare ett bestånd ängsbjörkskog innan du är framme vid utgångspunkten.

Till toppen

 

Faktaruta: Söderhavet utgör ett vattenfyllt dagbrott med en vattenvolym på 2,9 miljoner kubikmeter. Arealen är 28 00OO kvm och medeldjupet 10,5 meter. Dagbrottet uppstod från mitten av 1950-talet genom brytning av alunskiffer för utvinning av bensin och olja, som lagrades i stora cisterner vid Högtorp före distribution över hela Sverige. Den skifferaska som bildades efter upphetsningen ligger på Kvarntorpshögen eller har använts som fyllnadsmassor. Brotten i Kvarntorp är unika - ingenstans i Sverige finns så mycket energi i en bergart som här.

Eftersom alunskifferlagren med ovanpåliggande kalksten sluttar svagt söderut på grund av en gammal förkastning är sjön djupare (mer än 15 meter) i den södra delen än i den norra, där man inte behövde ta bort någon kalksten. Söderhavet täcker i princip hela den forna Mossbymossen, som fanns kvar till cirka 1954. När brytningen började tog man bort mossen/torven genom att pumpa ut vatten på mossen och sedan suga bort den uppblötta torven.

Söderhavet har idag ett nästan neutralt vatten genom att kalkhaltig lättbetongkross lagts i Nordsjön, som står i förbindelse med Söderhavet genom en kulvert ("kanal"). Vattnet i Söderhavet tillförs genom nederbörd och genom Ulfstorpsån men också i form av pumpvatten från bland annat sandstensgruvan och Garpingsdal.

Söderhavet har låg biologisk produktion beroende på att fosforhalten är mycket låg. I sjön finns bestånd av sarv, abborre och mört. Fågellivet börjar bli rikt med flera häckande arter.

Till toppen


2006-11-21

Mail / lovborg.com/bleden/soderh.htm